Du dyker upp överallt där vi flyger fram i vår små Toyota: Den vandrande afrikanen.
Du dyker upp i vägrenen, till synes utan destination och varifrån du kommer är omöjligt att säga. Du bara finns där och skänker vår resa en annan dimension. Stolt vandrar du längs vägen mitt ute i "outbacken", men också längs vägarna i städerna. Ibland i par, ibland ensam men alltid med samma outgrundliga blick.
Vad tänker du på?
Ser du oss där vi forsar förbi?
Och du kommer i stort antal.
Du har dessutom många släktingar; de som sitter och väntar i vägkorsningar. I varje korsning sitter du där och tålmodigt väntar. Vad väntar du på? Bättre tider? Lugn, bättre tider kommer, men det tar lite tid.
Då kanske vi ses igen och du undrar vad jag tänker på när jag väntar på buss 670 en försommarmorgon vid Engarn. Välkommen!
/ Chr
