Sammanfattningsvis ska resans totalROS och ditoRIS utdelas.
ROSEN tilldelas Hanna för hennes uppoffrande och omfattande slit att lära oss andra hur en blogg ska göras. Bildkollage, bloggdesign och uppladdingskunskaper, allt kommer från Hanna. Vi tackar både på våra egna och våra läsares vägnar för allt.
RISET går inte oväntat till Christian för den huvudlösa omkörningen som ledde till ett oväntat och oförutsett besök i Kapstadens största kåkstad. Inget hände men det kunde gått illa.
Hur tänkte du, Christian?
ROSEN tilldelas Hanna för hennes uppoffrande och omfattande slit att lära oss andra hur en blogg ska göras. Bildkollage, bloggdesign och uppladdingskunskaper, allt kommer från Hanna. Vi tackar både på våra egna och våra läsares vägnar för allt.
RISET går inte oväntat till Christian för den huvudlösa omkörningen som ledde till ett oväntat och oförutsett besök i Kapstadens största kåkstad. Inget hände men det kunde gått illa.
Hur tänkte du, Christian?
Sju förväntansfulla själar steg av planet från Istanbul för att tillbringa drygt två veckor i Sydafrika. Nu har veckorna gått och vi ska börja vår återresa. Lite brunare i hyn, lite rundare runt midjan och med något försämrade levervärden åker vi hem till kylan och vardagen.
Det bästa med Sydafrika är alla fantastiska naturupplevelser, utsikten från Taffelberget, naturen på väg till Cape Agulhas, mat- och vinupplevelser, möten med alla vänliga människor som alla förmedlat sin bild av Sydafrika; Madiba, vår guide i kåkstaden i Stellenbosch, Alla underbara barn i skolan i Franschhoek, Guiden på Robben Island och alla de andra som med stolthet talar om sitt land.
Alla upplevelser finns noggrant dokumenterade i de drygt två tusen (!) bilder vi tagit. Bara att sortera dessa kommer att kräva en större arbetsinsats.
Bästa upplevelsen: Naturen är helt fantastiskt! Bara man lyfter kameran har man en vykortsbild (även när man riktar den mot sig själv:-)
Minst tilltalande upplevelsen: den parallella värld som finns överallt, varje ort har en egen kåkstad. Ett arv från en svunnen tid som fortfarande färgar Sydafrika. En parallell värld som vi bara snuddat vid vid besök i skolan, kåkstaden i Stellenbosch samt ibland genom bilfönstret.
Vi kan också slutligen konstatera att vår blogg blivit en fantastisk succé med tusentals visade sidor och följare på fyra kontinenter. Ödmjukt tackar vi alla som delat vår upplevelse.
We meet again, don't know where, don't know when... !
/ Jakob, Simon, Hanna, Monika, Ylva, Hasse samt Christian
Vi kan också slutligen konstatera att vår blogg blivit en fantastisk succé med tusentals visade sidor och följare på fyra kontinenter. Ödmjukt tackar vi alla som delat vår upplevelse.
We meet again, don't know where, don't know when... !
/ Jakob, Simon, Hanna, Monika, Ylva, Hasse samt Christian
Dagens ROS går till våra barn som fixade en underbar lunch. De samarbetade under matlagningen och städade exemplariskt efteråt. Vi blev alla mätta och belåtna. Efterrätt blev en utsökt Malva Pudding med vaniljsås. Mmmm....
En miniROS får Ylva som så elegant beställde en Bloody Mary till mig. Jag ÄLSKAR Bloody Mary.....Tackar!!!
Dagens RIS får molnet som hängde över vårt berg hela dagen. Vi tittade ut titt som tätt för att se i vilken riktning det blåste. Till slut tog vi tag i våra män och "tvingade" dem köra mot solen och Lluandudno Beach. Där var det SOL men det blåste också väldigt mycket. Vi hade sand överallt när vi kom hem./Monika
En miniROS får Ylva som så elegant beställde en Bloody Mary till mig. Jag ÄLSKAR Bloody Mary.....Tackar!!!
Dagens RIS får molnet som hängde över vårt berg hela dagen. Vi tittade ut titt som tätt för att se i vilken riktning det blåste. Till slut tog vi tag i våra män och "tvingade" dem köra mot solen och Lluandudno Beach. Där var det SOL men det blåste också väldigt mycket. Vi hade sand överallt när vi kom hem./Monika
I dag vaknade vi upp till en mulen och ganska kylig dag?! Vi som skulle använda sista dagen till att bättra på "brännan" lite. Lite irriterat gav vi oss av till ett köpcenter, där barnen köpte lunchmat till familjerna. Solen skulle nog komma fram lagom till vi var tillbaka, tänkte vi. Icke. Monika och jag sprang fram och tillbaka och tittade på molnet som låg som en stor bakelse över just "vårt" berg. Monika försökte vid ett flertal tillfällen påtala att vi borde åka och leta upp solen. Den är nog på andra sidan berget, sa hon. MEN så tittade solen fram och alla slängde sig ner i solstolarna och blundade. Så fort vi gjort det så gick solen i moln igen. Nu tittade Monika stint på oss och sa: - Nu åker vi till andra sidan. Vi lommade lojt med och slängde oss i bilarna. En kvart senare var vi i himmelriket. Sol, fantastisk strand, fantastiska vågor och surfare på dem. Brännan räddad!
Vilka som än tävlade i springtävlingen, var det jag som vann. Yes!!! :)
/Ylva
I dag bad barnen om att få laga lunch till oss alla. Vi jublade! Först resonerade dom sig fram till vad som skulle bjudas. Därefter vidtog handling av de tre unga. I köket fördelades sysslorna genom att Jakob hackade allt som skulle hackas, Hanna stod vid pannan och Simon smakade av anrättningen, skötte pastakoket m m. Resultatet blev lysande:
Pasta med tomatsås innehållandes kapris, oliv, sambla olek. Mums! Åh så här glada var dom... /Ylva
I Sydafrika har de valt att göra tvärtom ibland. Eller i alla fall annorlunda. Några exempel:
1. Vänstertrafik.
Man sitter på fel sida i bilen och kör, kör på fel sida av vägen, växla med vänster hand och alla reglage sitter spegelvänt mot vad jag är van vid. Vindrutetorkare = körriktningsvisare och tvärtom...
Det tar ett tag men sedan går det galant. Eller?
2. Fyrvägsstopp
Mycket ofta, typ alltid, är det stopplikt för alla fyra vägar in i en korsning. Det gäller att hålla koll på vilken ordning bilarna stannar till. Mig veterligen finns en sådan korsning bara på ett ställe i Sverige. På Västerled i Bromma. Tur att mamma och pappa valt att flytta dit så jag har kunnat träna lite.
3. Årstiderna är tvärtemot vad vi har i Sverige
Det är sensommar och det lackar mot höst här i Sydafrika. På vissa ställen börjar löven färgas gula och på restauranter serveras "Autumn specials". Det är lite svårt att tänka att de rustar för vinter när vi i Sverige har dagsmeja och vårsol. Men man vänjer sig.
4. Solen går åt fel håll.
Likt i Sverige går solen upp i öster och ner i väster. Men däremellan rör den sig oväntat över himmelen. Solstolar ställs fel, svårt att navigera i städer med hjälp av solen, byte av stolar på restauranter för rätt solvinkel och lite svårt att tänka på vad klockan är sedan sist. Men man vänjer sig.
Ganska världsliga problem men det går bra, mycket bra, att göra tvärtom. Något att tänka på när man kommer hem. Allt behöver inte vara som vanligt för att det ska funka.
/ Chr
1. Vänstertrafik.
Man sitter på fel sida i bilen och kör, kör på fel sida av vägen, växla med vänster hand och alla reglage sitter spegelvänt mot vad jag är van vid. Vindrutetorkare = körriktningsvisare och tvärtom...
Det tar ett tag men sedan går det galant. Eller?
2. Fyrvägsstopp
Mycket ofta, typ alltid, är det stopplikt för alla fyra vägar in i en korsning. Det gäller att hålla koll på vilken ordning bilarna stannar till. Mig veterligen finns en sådan korsning bara på ett ställe i Sverige. På Västerled i Bromma. Tur att mamma och pappa valt att flytta dit så jag har kunnat träna lite.
3. Årstiderna är tvärtemot vad vi har i Sverige
Det är sensommar och det lackar mot höst här i Sydafrika. På vissa ställen börjar löven färgas gula och på restauranter serveras "Autumn specials". Det är lite svårt att tänka att de rustar för vinter när vi i Sverige har dagsmeja och vårsol. Men man vänjer sig.
4. Solen går åt fel håll.
Likt i Sverige går solen upp i öster och ner i väster. Men däremellan rör den sig oväntat över himmelen. Solstolar ställs fel, svårt att navigera i städer med hjälp av solen, byte av stolar på restauranter för rätt solvinkel och lite svårt att tänka på vad klockan är sedan sist. Men man vänjer sig.
Ganska världsliga problem men det går bra, mycket bra, att göra tvärtom. Något att tänka på när man kommer hem. Allt behöver inte vara som vanligt för att det ska funka.
/ Chr
Dagens RIS går till att vår internetuppkoppling i går kväll bröts tvärt, p g a att vi övertrasserat kontot för hela semesteranläggningen. I Sydafrika betalar man för en fast tillåten GB-mängd. Detta kändes oerhört påfrestande då vi förstod att våra bloggföljare skulle bli besvikna när de inte hörda av oss. Men nu är vi online igen efter att vår värd blivit tvungen att köpa mer bandbredd/datamängd?! Han förstod vårt dilemma, då han givetvis följer bloggen intensivt, och gav detta första prioritet.
Dagens ROS får till barnen som gjorde ännu en SUPERFILM trots att deras egen, som dom jobbar så länge med, blev upphovsrättsspärrad. Vi hoppas naturligtvis att inte det ska även med denna topproduktion.
/Ylva
Dagens ROS får till barnen som gjorde ännu en SUPERFILM trots att deras egen, som dom jobbar så länge med, blev upphovsrättsspärrad. Vi hoppas naturligtvis att inte det ska även med denna topproduktion.
/Ylva
Att bestiga Taffelberget ska vara enkelt sedan linbanan färdigställdes. Och familjen Rasch lyckades, men det var en kamp. Berget ville inte ge sig.
Efter en tidig uppstigning och avfärd till Taffelberget framkom att berget skulle bli svårare att bestiga än vi trodde. Linbanan stängd. För vindigt samt moln på övre stationen. Bara att åka tillbaka till base camp, dvs. poolen, och tänka ut en ny strategi.
Mitt på eftermiddagen kom beskedet, berget förmådde inte obstruera längre, linbanan öppen.
Familjen kastar sig in i bilen, upp för berget till nedre stationen på rekordfart och in i kabinen. På väg upp kände vi att berget gav upp allt. Vi hade lyckats knäckt det!
När berget väl gett upp släppte allt. Berget gav sig förbehållslöst, inom en knapp kvart var alla moln borta och hela Kapstaden för våra fötter. Även Cape Point visade sig.
Allt blev som det skulle bli.
Vad måste måste göra när man är i Kapstaden: Bestiga Taffelberget. Check!
/ Chr
hoppas inte den här också försvinner.... ;) /Hanna & Simon.
Vi avseglade med M/S Sikhululekile ( We are Free) från Waterfront och kom ca 30 minuter senare fram till ön.
Det är lätt att föreställa sig hur Nelson Mandela och de övriga politiska fångarna ska ha känt sig när de kom fram till ön och fick börja sin vandring till internering genom att passera under portalen "We Serve with Pride, Welcome"
Vi slapp dock vandra upp till fängelset utan togs ombord på bussar som bekvämt fraktade oss upp till entréen. När vi steg av bussen möttes vi av vår guide, Kent, som själv suttit i fängelset under sex år, mellan åren 1985 och 1991. Denna positiva, och inspirerande man, gav oss en mycket personlig och stark bild av hur det var att sitta inne, för sina åsikters skull.
Mest imponerad blir man av hur förlåtande dessa människor är vad gäller de övergrepp de utsatts för under lång tid.
Bl a berättade Kent om hur han nu bor på Robben Island, granne med en f d lägervakt.
Det är en självklart ett stort fokus på Nelson Mandela när man pratar om apartheid och demokratins intåg i början av 90-talet, men man vill även lyfta fram de övriga frihetskämparna som satt internerade stora delar av sina liv. Deras vittnesmål finns också i cellerna.
Vi lämnade ett varmt Robben Island med en positiv känsla; detta monument över människans ondska var väl värt ett besök och Kents varma leende bär vi med oss
/Hasse
Dagens RIS tillfaller det som vi, ända sedan vi kom, letat febrilt efter. Det exotiska och hett eftertraktade Kudo-köttet som haussats så till den milda grad, bl a av en arbetskamrat till Christian. Det var det godaste kött han någonsin ätit, ever??? Det har varit svårt att hitta både i affärer och på restaurangmenyer. Så äntligen, igår, vid Waterfront, fanns den där och saliven började rinna till. Vi tog den största Kudo-burgaren dom hade.
Det var inte gott!!! Smakade sur disktrasa och förorsakade mig (tror jag) ett våldsamt illamående under ett par timmar på eftermiddagen. Som tur var gick det över till middagen. Man vill ju inte missa något på den fronten :)
Jag tror faktiskt att jag även ger lite ris till Micke (Christians arbetskamrat). Smisk, smisk.
Dagens ROS går återigen till våra män som lyckades hitta den fantastiskt goda Malvapuddingen i mataffären och smugit hem den till vår boning. Puddingen har tidigare presenterat sig vid några av våra tidigare restaurangbesök och knockat så gott som allas smaklökar . Den kom fram som efterrätt till dagens återigen utsökta middag från egen grill.
P g a spännande fotbollsmatch i går kväll föll dagens ris oh ros i glömska. Därför presenteras den idag i stället.
/Ylva
Det var inte gott!!! Smakade sur disktrasa och förorsakade mig (tror jag) ett våldsamt illamående under ett par timmar på eftermiddagen. Som tur var gick det över till middagen. Man vill ju inte missa något på den fronten :)
Jag tror faktiskt att jag även ger lite ris till Micke (Christians arbetskamrat). Smisk, smisk.
Dagens ROS går återigen till våra män som lyckades hitta den fantastiskt goda Malvapuddingen i mataffären och smugit hem den till vår boning. Puddingen har tidigare presenterat sig vid några av våra tidigare restaurangbesök och knockat så gott som allas smaklökar . Den kom fram som efterrätt till dagens återigen utsökta middag från egen grill.
P g a spännande fotbollsmatch i går kväll föll dagens ris oh ros i glömska. Därför presenteras den idag i stället.
/Ylva
Idag vaknade vi till ett mulet och grått väder. Vi som tänkt att tillbringa dagen vid poolen fick ändra våra planer. Istället för att slappa blev det shopping i Waterfront. Ett fantastiskt, men föga afrikanskt, centrum; mycket exklusiva modeaffärer och många fina restauranger.
Som ni ser på bilden nedan till höger så har våra familjer nu utökats med två små underbara barn, Tom och Titt som kommit in mycket väl i gemenskapen.
Vi hade också lyckan (?) att höra en Sydafrikansk manskör som sjöng traditionella sånger ( tror vi) för oss medan vi avnjöt vår lunch med utsikt mot Taffelberget. Speciellt Jakob njöt av de kraftfulla mansstämmorna.
Efter lunchen blev vi alldeles trötta och dästa och drog ner till stranden i Camps Bay för att vila lite. Molnen hade nu skingrats och vi lade oss att vila. Sedan bar det av hemåt till The Tarragon för att laga middag. Själv hann jag med ett läkarbesök på den lokala sjukstugan för att kurera min onda hals. Medicinmannen på orten gav mig bästa(?) möjliga vård.
/Hasse
Du dyker upp överallt där vi flyger fram i vår små Toyota: Den vandrande afrikanen.
Du dyker upp i vägrenen, till synes utan destination och varifrån du kommer är omöjligt att säga. Du bara finns där och skänker vår resa en annan dimension. Stolt vandrar du längs vägen mitt ute i "outbacken", men också längs vägarna i städerna. Ibland i par, ibland ensam men alltid med samma outgrundliga blick.
Vad tänker du på?
Ser du oss där vi forsar förbi?
Och du kommer i stort antal.
Du har dessutom många släktingar; de som sitter och väntar i vägkorsningar. I varje korsning sitter du där och tålmodigt väntar. Vad väntar du på? Bättre tider? Lugn, bättre tider kommer, men det tar lite tid.
Då kanske vi ses igen och du undrar vad jag tänker på när jag väntar på buss 670 en försommarmorgon vid Engarn. Välkommen!
/ Chr
Dagens RIS tilldelas med usla skurk till taxichaufför som hade den dåliga smaken att ta dubbelt betalt mot den trevlige Mr Wise då vi åkte hem från restauranten. Faktiskt gjorde även La Colombe en lite tavla med beställningen av taxibilar och tyvärr var det vi, hedervärda (?) gäster, som fick stå för notan. Var är Sverker när man behöver någon som kan klickspråket?
Dagens ROS får La Colombe som, ända fram till ovannämnda taximalör, gjorde skäl för alla de priser som uppvisades i foajén. Bland annat Afrika och Mellanösterns bästa restuarant alla kategorier 2010.
/ Chr och Ylva
Dagens ROS får La Colombe som, ända fram till ovannämnda taximalör, gjorde skäl för alla de priser som uppvisades i foajén. Bland annat Afrika och Mellanösterns bästa restuarant alla kategorier 2010.
/ Chr och Ylva
Ikväll har vi givit La Colombe en chans. Denna restuarang är enligt en ranking världens tolfte bästa. Och den gjorde skäl för utmärkelsen. Vi fick skjuts av Mr Wise till resturangen. Vi vuxna åt av avsmakningsmeny och var mycket mer än nöjda. Barnen tog från a la carte menyn och var faktiskt lika nöjda som vi. Nedan visar vi bilder av några av rätterna. / Chr + Ylva
Godahoppsudden har besök av dubbelfamiljen. Vi körde de 6 milen tidigt på morgonen och tog oss upp genom molnen. Under förmiddagen skingrades molnen alltmer men ett litet skitmoln låg envist kvar över fyren. Man fick vara blixtsnabb på avtryckaren när tillfälle gavs. Hanna tittade dock på annat...
/ Chr
Cape point på godahoppsudden. Argentinas ungdomsslandslag i rugby. Dagens höjdpunkt enligt mig! Som ni ser ser så är blickarna inte riktade mot kameran utan mot en snygg blondin från Sverige bredvid, nämligen jag ;) haha. De skrek och visslade när jag slängde några kyssar, mamma försökte också men lyckades inte lika bra.... Simon och pappa skrattade. /Hanna.
Grattis Hanna Ebba Sofia Rasch på Ebba-dagen som firades med "Simons sundae" (supergod glass, brownie och chokladsås) på Simons restaurant.
/Ylva
/Ylva
Dagens RIS tilldelas Jakob. Hela huset vaknade med ett ryck kl .7.30 då Jakob skulle titta på Svampbob Fyrkant. Tv:n var inställd på högsta volym. Det skallrade i huset.....Alla blev rädda och rusade upp för att se vad som stod på !
Dagens ROS går till den fantastiska stranden i Llandudno. Se tidigare inlägg.
Dagens ROS går till den fantastiska stranden i Llandudno. Se tidigare inlägg.
Förra veckan åt vi en fantastisk "Pork Belly" på Restaurang Terroir i Stellenbosch. Jag och Christian blev mycket inspirerade av denna fantastiska rätt; ett långkok av finaste griskött som kokats i tolv timmar på mycket låg värme.
Idag bestämde vi oss för att upprepa denna anrättning. Vi hade igår inhandlat två vaccumförpackade "Pork Bellies" som Christian stoppade i ugnen i morse på ca 70 grader. Vi lät köttstyckena ligga där, i sina förpackningar i vattenbad, under hela dagen. När vi kom hem efter vinprovning och strandbad tog vi ut köttet, hällde på en kraftfull marinad och la det sedan på grillen för indirekt grillning i ca en timme.
Det blev mycket lyckat, vi serverade denna underbara rätt med mango- och myntasås, grillad tomat med fetaost samt ugnstekt potatis. Till detta drack vi en Dimension 2009 Nebbiolo från vinhuset Du Toitskloof Cellar.
Middagen avslutades med varsin näve Ahlgrens sura bilar.
Det är vad jag kallar klass!
/Hasse
Idag bestämde vi oss för att upprepa denna anrättning. Vi hade igår inhandlat två vaccumförpackade "Pork Bellies" som Christian stoppade i ugnen i morse på ca 70 grader. Vi lät köttstyckena ligga där, i sina förpackningar i vattenbad, under hela dagen. När vi kom hem efter vinprovning och strandbad tog vi ut köttet, hällde på en kraftfull marinad och la det sedan på grillen för indirekt grillning i ca en timme.
Det blev mycket lyckat, vi serverade denna underbara rätt med mango- och myntasås, grillad tomat med fetaost samt ugnstekt potatis. Till detta drack vi en Dimension 2009 Nebbiolo från vinhuset Du Toitskloof Cellar.
Middagen avslutades med varsin näve Ahlgrens sura bilar.
Det är vad jag kallar klass!
/Hasse
Strax söder om Kapstaden och strax norr om Hout Bay ligger en superstrand. Vi var på den påklädda delen av stranden i några timmar. Kul bad i höga vågor. Förvånansvärt varmt i Atlanten.
Vi följde varningarna för vithaj så alla kom tillbaka helskinnade.
- Skrik inte
- Blöd inte
- Gå inte längre ut än till brösthöjd
- Bada ej på natten
- Försök inte tala hajen tillrätta, slå på nosen. Hårt och ofta.
- m m
/ Chr + Simon
Vi var på vinprovning på en jättestor, fantastiskt vacker vingård i Constantia. Monika och Hasse handlade tungt till sin vinkällare.
Vi åt även lunch på en av vingårdens restauranter, "Simons", och letade lite bland vinrankorna.
/ Simon + Chr
Dagens RIS vill vi tilldela en person utanför gruppen. I grannhuset bodde till och med idag (tack och lov) en otäck engelsk pojke på 7 år. Han terroriserade hela gruppen, och framförallt barnen, genom att säga oförskämdheter och behandla våra barn respektlöst. Han slickade på Jakobs snorkel, sprang upp på vår altan och hävdade att han hade rätt att vara där då "detta är ett hotell". Honom risar vi och önskar att hans föräldrar upprätthåller engelsk traditionell barnuppfostran.
Rosen tillfaller idag våra tre barn som arbetat hårt med att göra den magnifika musikvideon som ni kan se på bloggen. Trots tekniska svårigheter höll dom ut och fullföljde projektet. Bra jobbat!
P.S Vi har nu hört att dom planerar en liknande video för oss vuxna. Nu har ni något att se
fram emot :) D.S
Hasse och Ylva
Rosen tillfaller idag våra tre barn som arbetat hårt med att göra den magnifika musikvideon som ni kan se på bloggen. Trots tekniska svårigheter höll dom ut och fullföljde projektet. Bra jobbat!
P.S Vi har nu hört att dom planerar en liknande video för oss vuxna. Nu har ni något att se
fram emot :) D.S
Hasse och Ylva
1. Monika och Ylva poolar 2. Barnen showar på altanen
3. Hamnen i Hout Bay 4. Hasse och Jakob gömmer sig "vår" pool
5. Frukostfrukt 6. Dubbelfamiljen poserar enligt Monikas modellskola
/ Chr
Vi barn har gjort en helt underbar musikvideo men tyvärr så har några tekniska problem gjort
så att slutet har försvunnit men det får ni fantisera själva om !!
Mor och farföräldrar, detta är IRONI !
Den resa vi gjorde i dag gav oss fantastiska vyer. Längs vägen var det som vykort överallt. Det är svårt att hålla ögonen på vägen.
/ Chr
RISET har idag tilldelats min bästa vän Christian, efter hans fullständigt tanklösa omkörning på N2:an på väg mot Hout Bay. När vi var ca 200 meter från vår avfart fick han den käcka idéen att köra om oss. (Det bör noteras att Christian inte gjort en ansats till omkörning under de 100 mil som vi hittills avverkat.)
Vad händer? Vi kör av och familjen Rasch fortsätter fram mot nästa avfart. Det som gjorde oss extra stressade var att nästa avfart var Khayelitsha, Kapstadens största kåkstad med ca 1 miljon utsvultna invånare. Vi körde av och fick vänta till familjen Rasch hade vänt sitt ekipage och kommit rätt. Det var en svettig väntan intill vägkanten. Fy Christian; nu är du uppe i tre ris på sju dagar :-) /Hasse
I dag har Monika försökt få även Christian och mig att visa oss från våra bästa sidor på bild. Hon rekommenderad oss absolut rekvisita, inget annat skulle funka?!
Plötsligt skrek hon till. "Ylva, jag har sett en möjlighet för dig att se smal ut". Och vad får jag se. En stor jävla valstjärt!!! "Göm dig bakom den", sa hon.
Christian fick också praktisera ett av Monika många modelltips. Detta skulle naturligtvis vara lite mer vågat tyckte hon. Christian ställde gärna upp förstås!
/Ylva
Plötsligt skrek hon till. "Ylva, jag har sett en möjlighet för dig att se smal ut". Och vad får jag se. En stor jävla valstjärt!!! "Göm dig bakom den", sa hon.
Christian fick också praktisera ett av Monika många modelltips. Detta skulle naturligtvis vara lite mer vågat tyckte hon. Christian ställde gärna upp förstås!
/Ylva
Vi har med oss tre ungdomar. Jacob 11 år, Simon 13 år och Hanna 13 år. Simon är 4 dagar ÄLDRE än Hanna. Trots detta behandlas Hanna som en vuxen och killarna som barn. Hanna får betala fullt pris på guidturer, killarna halva priset. Hanna blir erbjuden kaffe eller te och vill inte ha något av detta. Killarna specialgullas med av vår trevliga lodgefrukostservitör. "Vill ni ha lite varm choklad pojkar". Det bärs in emedan Hanna sitter storögt och besviket ser på. Vi blir tvungna att be om en till . Kyparn tittar på Hanna och ser generad ut.
Killarna erbjuds lemonad på restauarnger, till Hanna ställs det fram vinglas, som till oss vuxna. Vi avböjer vänligt men bestämt./Ylva
Killarna erbjuds lemonad på restauarnger, till Hanna ställs det fram vinglas, som till oss vuxna. Vi avböjer vänligt men bestämt./Ylva
Idag passerade vi Bettys Bay och såg Pingu livs levande.....
Kolonin bestod av 7000 pingviner och är den största i Sydafrika. Det är underbart att kunna komma så nära vilda och fria pingviner!
De verkar vara så trogna sin partner och satt och gosade i varje hörn!/Monika
Kolonin bestod av 7000 pingviner och är den största i Sydafrika. Det är underbart att kunna komma så nära vilda och fria pingviner!
De verkar vara så trogna sin partner och satt och gosade i varje hörn!/Monika
Vi började våran spännande resa i L,Aguhlas och åkte mot Bredenstorp. Ett par mil från den staden så svängde vi av på en väg som ledde oss mot Hermanus. I Hermanus så tog vi en paus ,tyvärr var det inte valsäsong men staden var charmig och mysig. Vi åkte mot Kleinmond där vi åt en härlig lunch ett par mil där i från ligger Bettys bay där vi såg helt underbara Pingviner! Där ifrån åkte vi mot the Tarragon och på motorvägen vid avfart 33 skedde dagens ris som ni nog kommer att få veta mer om. När vi hade svängt av fick vi se Kapprovinsens största kåkstad Khayelitsha. Vi åkte på den underbara vägen Chapmans Peak och kom slutligen till Hout Bay !
Det här hände under resan :
Brobäcks Bil : Hasse och Monika satt och grubblade över alla vägar vi
hade åkt på förut och jag och Jakob satt och bråkade om Jakobs WoW gubbe.
Raschs Bil : Hanna satt helt introvert, lyssnade på musik och spelade spel på sin iPhone.
Chr och Ylva prisade det under bara landskapet och Ylva klagade grovt på Chr´s bilkörning! :)
/Simon och lite Hanna XD
Vi kan bara säga en sak: LYX!!!!!
/Hanna
Nu lämnar vi den sydligaste spetsen och Cape Aguhlas. Vi beger oss nu längs den vackra kustvägen (typ) mot Hout Bay. På vägen kommer vi se sälar, valar, hajar och till och med pingviner, i bästa fall... i sämst fall ingenting ;) /Hanna.
Dagens ROS tilldelas vår PT, Monika, som tog ut gruppen på en välbehövlig promenad i morse före frukost. Mer sådant, säger vi unisont efter ännu en dag med fyra rätters middag.
/ Hasse
Bilden till vänster är på fyren respektive utsikten från toppen. Var det värt att klättra ända upp, Chr?
Sedan vi kom till Sydafrika har våra händer genomgått en metamorfos!
När vi lämnade Sverige hade vi nariga, såriga, köldbitna och valkiga händer som plågats svårt av kyla och frost.
Efter en knapp vecka har våra händer nu blivit mjuka, lena, känsliga och elastiska, och t o m vackra!
Tänk vad den afrikanska luften kan göra med slitna manshänder! Bättre än den dyraste handkräm.
Vi lyfter våra händer!
/Hasse & Chr
Idag har jag lärt ut några tips om hur man kan se smalare ut på bild. Tipset har jag fått av en nära arbetskamrat vid namn Ida.
Det är mycket viktigt att ena benet är PRECIS framför det andra och att man lutar sig lite snett bortåt.
Sen KAN man förstärka smalheten med rekvisita idag i form av Chrille Cool.
Jag tycker jag lyckades riktigt bra! Eller hur?/Monique
I morse kom vår trevliga lodgevärdinna fram till oss vid frukosten och frågade vad vi ville ha till middag. Innan vi hann svara föreslog hon FISK. En trevlig fisktallrik av alla de slag, sa hon och lyste upp:) Precis det vi befarade. Den feta oväntade fångsten från igår? Vi ser toaborsten hängande i handen på den man som villigt lånade toaskurhinken till att ösa fisk. Vi tittade på varann och insåg att vi var fast. Med lätt stela ansiktsuttryck svarade vi samstämt. "Gärna..."
/Ylva
Idag vid tolvtiden nådde expeditionen fram till den afrikanska kontinentens allra sydligaste spets, Cape Agulhas. Det var inte så svårt när man väl kommit så långt som vi gjorde igår.
Landskapet här i sydligaste Afrika är för oss välkänt. Mycket likt Bjäre med lågt beväxta strandängar och klippig kustremsa. Inte helt olikt Hovs Hallar eller utanför Dagshög. En avsevärd skillnad är dock klimatet, vi har idag 28 grader, lätta moln och stilla bris. Vi mår ganska bra nu när vi kopplar av efter ännu en upplyftande dag.
Gruppbilden överst till höger är precis på gränsen mellan de två oceanerna på sydligaste spetsen.
Nederst till vänster är Agulhas fyr och nederst till höger en vy över byn med udden i fonden.
/ Chr
Efter lite övertalning fick vi barnen att gå med på att vi vuxna skulle få ta en välbehövlig PW innan frukost, efter allt ätande, medan dom stannade kvar på vår lodge. Vår PT tog kommandot.
Vi gick längs Indiska oceankusten fram till Atlantkusten och tillbaka ca 6 km. Strandfälten påminner väldigt mycket om Bjäre (och även lukten).
Jakobs sista kommentar innan vi gick:
- Om ni inte kommer tillbaka är ni väldigt dåliga föräldrar!
/Ylva
Vi gick längs Indiska oceankusten fram till Atlantkusten och tillbaka ca 6 km. Strandfälten påminner väldigt mycket om Bjäre (och även lukten).
Jakobs sista kommentar innan vi gick:
- Om ni inte kommer tillbaka är ni väldigt dåliga föräldrar!
/Ylva
Efter vår lunch vandrade vi stillsamt längs stranden och blev då vittnen till något mycket speciellt.
En hop ur lokalbefolkningen jobbade intensivt i vattenbrynet med att bärga en större mängd ädel fisk som de lyckats lura in i bukten och fått att fastna i sina nät.
De var inte beredda på denna jättefångst, minst 500 kg, och visste inte hur de skulle hantera fångsten.
Inledningsvis stod de och grävde med händerna bland fiskarna och fyllde backar med fångsten, men efter ett tag anslöt en städare från den närbelägna tavernan med hink och och skurborste. Han tömde snabbt hinken på såväl toaborste som skurmopp och lät använda hinken till att bärga fångsten (se mannen till höger)
Han får dagens RIS då vi tycker det är smaklöst att bärga fisk med toahink!
Dagens ROS går till Jakob som såg de stackars fiskarna kippa efter vatten ( luft?) och lyckades med min hjälp få några fiskar att återvända till friheten i havet. / Hasse
Idag har vi haft en underbar middag på vår lodge. Phil och Sue bjöd(?) på en underbar middag som inleddes med gratinerade musslor, sedan en härlig tarte med tomat. Som huvudrätt bjöds ett underbart lamm som hela gruppen älskade. Till detta drack vi en fantastisk Pinotage som smakmässigt mötte lammet.
Desserten var en mandel och apelsin kaka med kolasås. Allt var hemlagat och mycket gott.
Det är härligt på semester! / Hasse
Vi möttes av tre vilda jättestingrockor som handmatades av galna danskar. På lunchrestaurangen Pelican, som vi besökt strax innan, läste vi om James, förre ägaren av restaurangen, som avlidit av en stingrockattack endast 57 år gammal. (Kommentera gärna kommateringen).
Vi ville gärna mata, men vissa av oss hade inte tillräckligt försäkringsskydd så vi beslöt oss för att avstå!
/Ylva
Framme vid Sydafrika sydligaste udde. Här skall vi tillbringa några dagar framöver.
Cape Agulhas Country Lodge
Cape Agulhas Country Lodge
Vår utsikt från lodgen
/Ylva
Lite oväntat har Peter Jihde dykt upp i Sydafrika för att intervjua vinnarchaufförerna.
PJ: Gjattis killar! Hur känns det?
CR+HB: Fantastiskt, vi fattar det nog inte ännu.
PJ: Ok, ta läsarna genom hela jesan:
CR: Näe, det började bra när vi kom ut på motorvägen väster om Somerset West. Det kändes lite tungt uppför motorvägsserpentinen men så kom babianerna på höger sida. Då tände jag till.
HB: Jag kom igång i nedförsbackarna och toppade då Toyotan, var uppe i 112 km/h, det kändes!!
CR: Fantastiska vyer när vi körde över de milsvida, gulbruna landskapet. Inget jag sett förut.
PJ: Ni är ju kända för att var extjemt skickliga föjaje, var det något speciellt på den häj delstjäckan?
HB:Egentligen inte. man kör ju för att komma först, och jag kan glädjande säga att jag var första bil in i Cape Agulhas.
CR: Får man hälsa till dem därhemma?
HB: Naturen i Sydafrika skiljer sig ju mycket från det vi möter hemma i Sörmlandsskogarna. Babianerna gjorde ett starkt intryck på mig och min kartläsare.
CR: Jag tycker Agulhas ser lite ut som nordeuropeisk atlantkust. Norge, Irland?
PJ: Jag tjor det jäcker, grabbar. Gjattis än en gång.
Visa större karta
PJ: Gjattis killar! Hur känns det?
CR+HB: Fantastiskt, vi fattar det nog inte ännu.
PJ: Ok, ta läsarna genom hela jesan:
CR: Näe, det började bra när vi kom ut på motorvägen väster om Somerset West. Det kändes lite tungt uppför motorvägsserpentinen men så kom babianerna på höger sida. Då tände jag till.
HB: Jag kom igång i nedförsbackarna och toppade då Toyotan, var uppe i 112 km/h, det kändes!!
CR: Fantastiska vyer när vi körde över de milsvida, gulbruna landskapet. Inget jag sett förut.
PJ: Ni är ju kända för att var extjemt skickliga föjaje, var det något speciellt på den häj delstjäckan?
HB:Egentligen inte. man kör ju för att komma först, och jag kan glädjande säga att jag var första bil in i Cape Agulhas.
CR: Får man hälsa till dem därhemma?
HB: Naturen i Sydafrika skiljer sig ju mycket från det vi möter hemma i Sörmlandsskogarna. Babianerna gjorde ett starkt intryck på mig och min kartläsare.
CR: Jag tycker Agulhas ser lite ut som nordeuropeisk atlantkust. Norge, Irland?
PJ: Jag tjor det jäcker, grabbar. Gjattis än en gång.
Visa större karta
Goddagens! Nu har vi dragit vidare och är nu i Cape Aghulas. Kan dock inte ladda upp några bilder just nu men det kommer senare. Vi bor på ett jättefint ställe och vi har redan varit med om två små äventyr! Men det skriver vi mer om senare. Här är det inte alls lika fint väder, det är molningt och lite småkallt, 30 grader plus. Nu ska vi upp och sätta oss på glasverandan med utsikt mot Indiska oceanen och Atlanten. Till det blir det vin (inte för oss barn) och lite sydafrikanska majssnacks :) /Hanna.
Tyvärr har vi varit offline sedan i går eftermiddags.
Vi ber vår ökande läsarskara i tre världdelar om ursäkt och överseende. Vi gör vad vi kan för att hålla er updaterade om läget i södra Afrika.
Vi har samlat på oss lite intryck som vi nu publicerar.
/ Chr
Vi ber vår ökande läsarskara i tre världdelar om ursäkt och överseende. Vi gör vad vi kan för att hålla er updaterade om läget i södra Afrika.
Vi har samlat på oss lite intryck som vi nu publicerar.
/ Chr
Vi ska göra ett avsteg och inte utse dagens "pristagare" internt.
Dagens RIS går till de personer och krafter som sett till att Sydafrika har två parallella världar som existerar samtidigt. Bara några kilometer mellan överdådig lyx och armod. Beklagligt då landet syns så rikt.
Dagens ROS tildelas en som gör något för att förbättra situationen: Madiba Henry (till vänster). Madiba är ett hedersnamn som kan bäras av prominenta av en viss klan, ett hedersnamn som delas släktingen Nelson Mandela. Vår Madiba guidar i Kayamandi Township och driver tillsammans med sin fru två kindergarten.
Dagens ROS tilldelas denne karismatiske välgörare.
/ Familjerna unisont
Dagens RIS går till de personer och krafter som sett till att Sydafrika har två parallella världar som existerar samtidigt. Bara några kilometer mellan överdådig lyx och armod. Beklagligt då landet syns så rikt.
Dagens ROS tildelas en som gör något för att förbättra situationen: Madiba Henry (till vänster). Madiba är ett hedersnamn som kan bäras av prominenta av en viss klan, ett hedersnamn som delas släktingen Nelson Mandela. Vår Madiba guidar i Kayamandi Township och driver tillsammans med sin fru två kindergarten.
Dagens ROS tilldelas denne karismatiske välgörare.
/ Familjerna unisont