Test Kitchen

Idag har vi bara njutit av faciliteterna i vårt nya hus. Hängt vid poolen och läst böcker...men i kväll...blir det Test Kitchen. En världsberömd restaurang. Afrikanska kontinentens högst rankade. Det var flera månader sedan vi bokade bord där. Vi återkommer med bilder och omdöme efter vårt besök.
www.thetestkitchen.co.za/

Nu har vi varit där! Vilken upplevelse! Vi är alla samstämmiga i våra lovord över denna sydafrikanska restaurang. Vi hade bokat bord till klockan 19 och blev upphämtade av Hout Bays egen taxiservice en halvtimme innan. Väl framme på restaurangen valde vi deras "Discovery Meny" som "endast" innehöll fem rätter; tre förrätter, en varmrätt och en efterrätt. Man väljer en av en, två eller tre alternativ för varje rätt. Som sig bör på bättre restauranger tillkommer ett antal s k Amuse-Bouche, vilket gör att vi totalt avnjuter åtta rätter.

Och vad åt vi? Som inledning åt några Pickled Fish, vilket var en helt fantastisk tonfisk med en lika underbar dressing. Christian lät njutningsfullt uttrycka att det var det godaste han ätit. Lika underbar var den andra förrätten som bestod av tomat och getost i en synnerligen smakfull kombination.
Nästa förrätt var en pilgrimsmussla med shitake svamp, musselemulssion och bönor. Behöver jag säga att det var himmelskt? Den gåslever med rökt anka som några av oss avnjöt gav rysningar av välbehag. Så mumsigt!

Dags för sista förrätten. En pork belly som var långkokt och hade en ädelostkräm och persilja och äpple som tillbehör höll högsta klass. Även den andra rätten som bestod av kalvbräss och kyckling, mandelmjölk och druvor var fantastisk.

Varmrätterna höll lika hög kvalitet och vi valde mellan en underbart tillagad fisk och ett lamm med goda tillbehör.
Sedan kom desserterna, och vad ska man säga; full pott även här. På bilderna ser ni några exempel.

Vi hann precis avsluta vår middag till klockan 22, då samma trevliga chaufförer kom och hämtade oss. Vi sitter nu och smälter dagens, och kvällens intryck och tycker att livet ibland är bra rättvist.

/Hasse

Dagens yogabild - Barnets position

Villa la Bos

Så ankom vi vårt sista boende på resan, Villa la Bos i Hout Bay. Hout Bay är en liten förort till Kapstaden, ca 25 km söderut från storstan, strax söder om Taffelberget,
Villan är ganska speciell och närmare presentation tar tid att framställa. Då vi kom fram möttes vi av ägarparet som gick runt och presenterade de "features" som föreligger. Även jag måste säga att det är utöver det vanliga. Nåja, jag höll mig; som vanligt; diskret i bakgrunden och såg hur gruppen drabbades av husets personlighet och finess. Parets intresse för inredning och livsglädje speglar huset. Jag önskar att övervakningskameran fångat gruppens uppskattande beteende då de guidades runt. Husets standard uppskattades, milt sagt.
Vi hoppas på en trevlig vecka i en miljö som skiljer sig helt från vår vardag.

/ Chr

Paul Cluver i Elgin

På vägen till Hout Bay stannade vi till vid Paul Cluvers vingård som ligger precis innan Sir Lowry´s pass. Vi hade bokat lunch på deras restaurang, Fresh.
Miljön var bedårande och alla bord var placerade i trädgården under träden. Niki (restaurangägaren) mötte oss glatt, hälsade oss välkomna och gick igenom dagens meny.
Vi valde olika rätter, min och Hannas rätt; Sticky Pork sallad var suverän, likaså Ylva, Jakobs och Hasses rätt; crêpes med spenat och getost. Christians hade valt en härlig kycklingcurry. Till detta drack vi en fantastisk Gewürtztraminer. Vinet var fullt av blommiga, tropiska toner som passade väl till den smakrika salladen kryddad med koriander och chili. Återkommer gärna till Niki´s, "Fresh" place!!

/ Monika

Dagens yogabild - Plogen

Finns det varulvar?

Frågan måste nog besvaras med ett ja! Under vår vistelse här på Beluga House har vi observerat en man som betett sig lite underligt. När vi nu studerat mannen under våra tre dagar här har vi kommit fram till att det är så det är....

Kännetecken varulv:
Ofta lite krum och satt med en lätt förhöjd hudfärg. Check.
Vaken på nätterna. (TV:n dånade på högst volym hela natten). Check
Lite skygg och inåtvänd. (Han är här själv. Visar sig sällan. Läser en bok utan att bläddra. Vill inte ha kontakt). Check
Ögonen har oftast en intensiv blå färg. Supercheck (har aldrig sett en så isblå färg på ögon någon gång).
Månen har en dragningskraft på varulven och anfaller endast vid fullmåne. Tack och lov - inte check

Idag drar vi vidare mot Hout Bay. I natt är det fullmåne. Vi drar en lättnadens suck.

I går kväll , när Hanna fortfarande mådde dåligt, ser Christian varelsen vandra fram och tillbaka utanför dörren där Hanna låg och sov med öppen dörr. Christian låser. Inom kort kommer ett meddelande till min mobil som jag inte upptäcker.

Ni förstår ju varför?

..men fastnar dom på bild?
/Ylva

Valskådning

När alla låg och sov idag på eftermiddagen gick Jakob och jag på promenad till Hermanus. Det var varmt och kvavt. Vi åt glass och strosade runt bland nyårslediga människor.

På vägen hem gick vi utmed havet och plötsligt ser vi en dam stå på en balkong, viftandes med långfingret, pekandes ut mot havet. Efter det intensiva pekandet gör hon "tummen upp". Jag går över gatan fram mot henne och frågar vad som står på så hojtar hon, - It's a whale out there!!

Vi vänder våra blickar ut mot havet och där är  "han", vår val! Tänk att äntligen få se detta enorma djur i sin rätta miljö!

/Monika och Jakob

Sydafrikas starka sol

Jag somnade i solen idag. Utmattad efter att ha stöttat Simon i natt under hans maghaveri kraschade jag totalt på min solsäng, det skulle jag inte ha gjort. När jag vaknade i den starka eftermiddagssolen kunde jag konstatera att min hudfärg blivit i det närmaste kräftröd. I natt skulle yougurtomslag varit fantastiskt men jag har endast tillgång till jordgubbsfil. Kan det fungera?

På bilden ser ni mig och Christian, intet ont anande.

/Hasse

Pizzornas dygn

Detta dygn blev inte riktigt som vi tänkt oss. År 2014 avslutades med en fin middag, som beskrevs i gårdagens inlägg, ett tolv-slag med klirrande glas och många bubblor. En gemytlig stämning, som vanligt, bland oss alla. Förnöjda gick vi alla och la oss. Det skulle vi aldrig ha gjort....

Strax därefter, när jag själv låg och kände mig lite illamående och hade svårt att sova, knackade det på dörren. Monika stod utanför och sa att Hanna mådde dåligt och ville att jag skulle komma. 

(Hanna, Simon och Jacob delade rum). 

Simon hade då redan i panik lämnat rummet och gått till Hasse och Monikas rum på grund av att han mådde illa. Där läggs den första pizzan, all-over-the-place. Monika lämnade då rummet och gick in till Hanna och Jacob för att lägga sig. Strax därefter hör Monika Hanna gå upp.  Hanna lägger då den andra pizzan för natten. Monika, som tror sig ha gått in i ett lugnt rum för att sova, kollar med Hanna hur det är och hon försäkrar att det nog är bra nu. Ytterligare en stund senare kommer Hannas andra pizza och det är då jag blir hämtad av Monika.

Jag tar med Hanna till Christians och mitt rum och där tar sedan nattens pizzor aldrig slut. Jag får höra att det varit ett liknande scenario i Hasse och Simons rum men med viss variation! (vill bespara er alla detaljer)

Cirka klockan sju på morgonen lugnar allt ner sig lite och barnen slocknar som vackert vissnade tulpaner. Vi vuxna, inte fullt så vackert vissnade, sitter lite lojt och petar i frukosten runt 9 innan vi

trötta och hålögda lägger oss (både sjuka och friska) runt poolen hela dagen. Alla sover i omgångar. De enda som var utanför grindarna en stund på dagen var Monika och Jacob.

Till sist börjar vi alla vakna till liv, även sjuklingarna. Vi behöver middag. Vad blir det självklara valet?

Jo pizza!

Psst...Simon och Hanna valde att avstå...

/Ylva

Dagens yogabild - Happy baby

Nyårsmiddag på Seafood at the Marine Hotel

Ikväll har vi avnjutit resans hittills bästa middag! Vi bokade redan i mars bord på en restaurang belägen på det femstjärniga Marine Hotel; Seafood. Som ni förstår så var det fisk och skaldjur som stod på menyn. Vi började kvällen med ett antal olika rätter, alla lika ljuvliga. Vi vill här lyfta fram den underbara Raviolin med räkor som Simon åt ( nederst till höger) samt de lika underbara musslorna kokta i vitt vin som Jakob beställde ( se bild). Varmrätterna höll lika hög klass. Monikas bläckfisk var enligt henne den bästa rätt hon ätit på länge. Men det som vi absolut måste nämna och som fick gruppen att sucka av lycka var Malvapuddingen som vi längtat efter sedan vår senaste sydafrikaresa. Denna pudding var nog den bästa vi ätit! Till middagen drack vi genomgående rosébubbel från Sydafrika.
Hotellet höll högsta klass och vi känner oss nu sugna på att återvända redan i morgon på deras berömda afternoon tea., men först ett präktigt nyårsfirande, med tillhörande fyrverkerier och champagnesprut!
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA FRÅN OSS SOM NJUTER AV LIVET I SYDAFRIKA!!
//Hasse & Christian

Ett löfte är ett löfte

För 10 år sedan lovade min mor en B&B-ägare i De Kelper (ca 45 km från Hermanus) att återkomma med ett köttbullsrecept. Mamma och ägaren hade en konversation om mat och mamma framhöll den svenska specialiteten köttbullar. B&B-ägaren fick mamma att lova att skicka ett recept på denna kulinariska attraktion.

Inför vår avresa till Sydafrika kom mamma ihåg sitt löfte och ålade sin son att leverera det efterfrågade. Sagt och gjort, avtal skall hållas. In med alla i bilarna och ilfart längs kusten på Walker Bay. Gansbaii och De Kelper var snart under våra fötter. Gansbaii är världsberömt för den rika förekomsten av vithaj och turister som besöker de stora mördarfiskarna i stålburar. Vithajar överallt och hela tiden. Gansbaii var snabbt avklarat, troligen en av världen fulaste småhamnar. Och äventyrlighet har aldrig varit min grej.

Vidare mot De Kelper och köttbullsreceptets mottagare. Väl framme vid Whalesong Lodge (till höger på den vänstraste bilden ovan) gick jag in och fick ett mycket underlig respons då jag drog fram ett smakfullt receptet på kalvfärsbullar med rårörda lingon. Efter ett tag klarnade läget. Nya ägare sedan 4 år. Men ett löfte är ett löfte.

/ Chr

Dagens yogabild - Halv duva

Gott Nytt År!

Hamilton Russell Vineyard

Idag var det lite mulet väder så vi beslöt oss för att ta oss iväg på ett vingårdsbesök. Jag hade läst på lite och vi valde ut Hamilton Russel Vineyard. Vi kom fram till ett pittoreskt ställe närmast liknande Norrlands inland men höga barrträd och en större damm. Fåglarna kvittrade och det var tyst och stilla.Vi blev inte besvikna på vinerna. Vi provade 4 viner, 2 vita (sauvignon blanc samt chardonnay) och två röda (pinotage och pinot noir). Klar vinnare om jag får säga mitt: pinot noir!! Vilket fantastiskt vin! Vi köpte genast två flaskor.

Dagens yogabild - Stående T

Framåt marsch

Före dagens frukost, vilken i sig kan berömmas, tog Coach Monika ut sin trupp på gåsmarsch. Glada i hågen tog vi strandpromenaden i rask promenad och efter en halvtimme vände vi. Hermanus bjöd på blandat morgonhumör då vi kände stänk av regn och vindar från närliggande Antarktis. Iskontinenten ligger bara ca 3000 km bort över öppet hav.
Jag hoppas att vi i morgon gör om turen och kompletterar med ett pass vattengymnastik. Men jag hoppas på nordlig vind.

Krokodil och delfin

Dagens middag på La Pentula innehöll både krokodil och delfin. Dock inte båda på tallriken tack och lov.

Vi sitter i den mycket sorliga, stimmiga lokalen och väntar på våra förrätter, lite lätt irriterade på den höga ljudnivån. I den andan börjar några av oss också se andra brister i lokalen. En tavla hänger snett, lite plastiga bord, men vad f...n...stolen är ju lagad! med vinkeljärn? Kan dom inte köpa nya när dom går sönder?

Maten kommer förvånansvärt snabbt och vår förrätt, krokodilcarpaccion, ska precis smakas av. Då skriker någon till och snart några till...dolphins, dolphins.

Plötsligt förvandlades restaurangen till något vackert. Alla i restaurangen reser sig och tittar ut på ett  gäng delfiner som skuttar upp och ner i havet alldeles intill oss. Å vi som har värsta fönsterbordet! Efter detta känns allt mycket bättre. Lokalen är lite vänligare och så är också vi.

Krokodilen som var på tallriken smakade utmärkt och resten av middagen också. Alla gick vi därifrån mätta och nöjda.

Ylva

Murar

Och ändå är det murar oss emellan, och mellan gallren ser vi på varann... 

Anders Frostenssons text (Ps 269) ger en träffande bild av det Sydafrikanska samhället som vi möter när vi reser runt i Kapprovinsen. Varför bygger vi murar? Varför reser vi stängsel? Här i Sydafrika handlar det om rädsla och önskan att skydda sig. Men vad är det man skyddar sig mot? Är man rädd att komma ut och se det verkliga samhället eller är man rädd att verkligheten där utanför ska göra sig påmind? I ett samhälle där svarta upplevs som främmande varelser i de välbärgade områdena är segregeringen ett faktum. De svartas uppgift är att passa upp på de vita som lever i ett parallellt universum, där lyx och flärd är en del av vardagen. Vi rodnar klädsamt och konstaterar att vi tillhör de utvaldas skara. Vår förhoppning är att det ska ske, det som står skrivet i en annan psalmtext, Psalm 398, ..de fattiga hoppas, tid då murar ska falla.

/Monika &  Pastor Hasse

Shame on Shane

Shane Sauvage, en man som stolt driver två stycken restauranger i Sydafrika. Han anses (eller anser sig själv vara) en av Sydafrikas mest erkända kockar med en mängd priser (främst "Young Chef of the Year" som tilldelades av Chaine Des Rotisseurs 1997) och att hans karriär efter det banade i väg "likt ett svampmoln".
Jag kan efter att ha besökt en av hans restauranger visa hans riktiga sida, eller hur hans status fallit likt en tegelsten på jorden. La Pentola visade iallafall inte sina framfötter idag. En restaurang som vi valt denna kväll (dels pågrund av de höga betygen på Tripadvisor och Åsa-Nisses rekommendation) och som Shane är chef för.
En man som till synes har otroligt höga ambitioner har problem att visa dem och det krävs bevisligen motivation av personalen för att höga poäng på Tripadvisor. Hur har det blivit så här? Likt en skolmatsals kock som haft ambitioner har Shane kanske inte nått dit han vill, men det som irriterar mig lite är hans självförtroende och hur han säljer sig, med en mängd kokböcker som han stolt marknadsför i restaurangen och kockkurser hemma. Som den mest framstående kocken som fört in "Fusion" till det Sydafrikanska köket.
Vad fick mig att tveka på hans otroliga kunskap och expertis. Jo, lokalen. Resturangen jag besökte var ett ihopplock av dåliga möbler placerade i ett relativt gräsligt rum. Shane, hur tänkte du där? Stolar som är ihoplappade (se nästkommande inlägg), sneda tavlor, smutsiga väggar och märkliga ornament. Inte ens stolmodellerna var enhetliga. Då har jag inte nämnt ljudmiljön som var nästintill outhärdlig. Lite likt en pizzeria i Bredäng. Detta har fått mig att tveka.
Maten var inte det mest häpnandsväcknande jag ätit men god mat. Vissa rätter stack ut men Shanes "fusionkök" var inte lika märkvärdigt som det framställdes. Vill Shane bli "SENIOR Chef of the Year" så måste det ske förändring nu! Shame on Shane!

/Simon

Besök på Hermanus Golf Club (I gröna strumpor)

Idag spelade jag på Hermanus egna golfklubb förföljd av mannen med  långa uppdragna, fula, gröna strumporna och en vit svettfläckig keps, Hasse. Under vistelsen så försökte han desperat få en relativt bra träff på golfbollen, dessvärre med fler misslyckade försök än lyckade. Framför honom så stod, vad som skulle kunna vara, Hermanus bästa golfspelare, finklädd och med sin fina golfbag bakom sig medan Hasse gjorde stora, djupa håll i gräset och toppade bollarna, en efter en.
Efter jag hade slagit klart min korg med bollar var jag tvungen att bevittna detta med ansiktet djupt nedtryckt i mina handflator halvt kisande på honom, rodnande och generad. Men när bollarna blev färre och hinken började tunnas ut så började han spela bättre och i slutet av hinken så slog han (i hans fall) ett bra slag.

/Jakob

Idag åkte jag och Jakob till Hermanus Golf Club för att testa golfsvingen, som inte fått någon träning sedan senaste golfspelandet i typ september. Först några ord om Hermanus Golf Club; en lyxig miljö för vit överklass. Behöver jag säga att jag och Jakob inte kände oss helt hemma där. Framförallt inte när jag, i brist på gympaskor hade typ loafers och till dessa gröna strumpor, som fick Jakob att inte vilja vara nära mig. Nåväl vi gick ut på driving range och lånade några klubbor, köpte varsin hink med bollar och började slå. Min sving satt inte riktigt som den borde.... Jag idkade mer markvård än golfträning. Jakob lyckades desto bättre. Jag måste säga att hans svingar var riktigt bra, tyckte jag. Han var inte helt nöjd utan hävdade att de klubbor vi lånat var helkassa och orsaken till hans dåliga spel.
Det som påverkade spelet ytterligare var det proffs till spelare ( Tiger Woods?) som placerat sig på platsen bredvid mig och spelade som en Gud. Han blev nog mycket störd av mitt usla spel och tittade några gånger nervöst åt mitt håll.
Efter spelet gick vi in i klubbhuset. Beställde lite dricka som serverades av den svarta serveringspersonalen.
När vi lämnar klubben kan vi konstatera att spel på driving range endast är för medlemmar och deras gäster och att det inte är okey att ha t-shirt, vilket Jakob naturligtvis hade.
Men en trevlig förmiddag hade vi!

/Hasse

Magiska vyer

 Idag har vi färdats från Somerset West till Hermanus längs R 44:an. Det är nog en av världens vackraste vägar.

Vägen slingrar sig fram med havet på ena sidan och höga berg på andra sidan. Vi stannade till i Pringle Bay och sedan för att äta lunch nere vid hamnen i Kleinmond.

Väl framme togs vi emot av Åsa och Nisse.....Åsa-Nisse...på Beluga Guest House.
Efter ett dopp i poolen var det dags för middag på Lizette´s Kitchen. Restaurangen låg i princip mitt i en rondell, men vi mumsade på friskt  för att sedan gå ner mot havet och se solnedgången och de magiska färger som uppträder när solens sista, sneda strålar når vårt sinne. Man blir lätt poetisk!

/Monika

Dilemma

I morse när jag skulle ta mig ett sista toalettbesök, innan vi begav oss mot Hermanus, råkade jag välta toaborsten ur sitt stativ. Till min förvåning ser jag då en sminkborste som ligger och gonar sig bredvid borsten i hållaren. Är sminkborsten min? Jag blir först äcklad, sen fnissig och sedan äcklad igen. Jag inser att den inte är min. Vid en närmare titt ser jag att det inte bara är en vanlig sminkborste, utan en mycket svåråtkomlig, dyr och exklusiv borste. En ljus sprids inom mig. Härligt, det är inte varje dag man hittar en sådan borste helt gratis. Jag lutar mig ner för att glatt ta upp borsten men stannar upp. Den har ju faktiskt legat bredvid en toaborste. Vem vet hur låg tid? Dessutom är det på ett B&B där främmande människor från alla världens hörn varit och använt denna toaborste efter deras toalettbesök. Tanken på borsten känns inte lika härlig längre, hur dyr och exklusiv den än må vara. Jag står tyst ett tag, fundersam över vad jag ska göra. Efter någon minut ställer jag upp toaborsten igen och petar tillbaka sminkborsten bredvid den och går därifrån. Jag sitter nu och grubblar om jag gjorde rätt eller fel som lämnade sminkborsten och kommer ha svårt att sova i natt.

/Hanna

Trendande hashtags inför tjugohundrafemton

#redisthenewbrown

#brandyisthenewredwine

#femtioärdetnyatjugo

#dontanalysejusteat

#stopbloggingjustbe

#yogaboy

Ja, som ni ser så sätter vi trender här på södra halvklotet. 

Kom ihåg var ni först såg det!

/Hasse

Dagens yogabild - "Krigarens postition" 29/12-14

Sydafrikansk gästfrihet i trafiken?

Sydafrikanska turistorganisationer påtalar ofta den omtalade, sydafrikanska gästfriheten och det går inte att säga emot. Men det senaste dygnet har vi börjat tvivla efter två smärre trafikincidenter. Lugn, alla är oskadda. Inte ens plåtskador, så kallade no-touch-incidents. Både min godaste vän och jag har nu upplevt sydafrikansk road-rage. Efter enklare filbyten med tydlig blinkers, titt över axeln och mjukt följsamt filbyte har den aggressiva unga, vita sydafrikanska vreden visat sig. Enorma signalhorn, skrin som hörs genom vindrutan och fingrar av längsta slag i vädret. De är ju dom som kommer bakifrån och ska anpassa farten!
Långt bort är tanken på att medelålders utländska turister som trevar i vänstertrafik med växelspak i vänster hand kanske behöver lite svängrum.
Eller har jag och min vän blivit riktiga gubbar i trafiken? På riktigt.

/ Chr.

Dagens yogabild - "Trädets postition" 28/12-14

Middag i hemmet

Efter dagens matklimax till lunchen blev det en lugn eftermiddag vid poolen. Nja, inte helt lugn kanske? Coach Monika tog kommandot och drog upp tempot med vattengympa. Behövligt, det blir en del mat.
För att kontrastera till lunchen blev det middag på Hasse och Monikas altan. En delegation åkte till Pick'N'Pay och införskaffade lite bröd, frukt och enklare charkuterier. Gott, men en annan division än vad vi är vana vid. Ömsom vin, ömsom vatten. Eller kanske mest vin när allt kommer omkring.

Beklagar inläggets torrhet / Christian

Waterkloof

Förrätter

Varmrätter 

Efterrätter

Idag var det dags för oss att återförenas med vårt kära Waterkloof. När vi var här för två år sedan var vi hänförda (läs HÄR) och det var en självklarhet för oss att vi skulle återvända, men denna gång blev  det lunch. Vi är inte besvikna! Denna gång fick vi även njuta av utsikten från restaurangen som var något ut över det vanliga. Vi var, och är fortfarande, helt blown away. Även maten har lämnat oss svävande på moln. Jag fick personligen tårar i ögonen när jag åt min förrätt (första collaget längst ner till höger), vilket är andra gången bara på denna resa, pågrund av de ljuvliga smakerna. Det är inte bara smakerna som lämnar en hänförd, uppläggningen är även den makalös. Vi kom överens om att Jakobs förrätt nog är den snyggaste uppläggningen vi någonsin sätt (första collaget längst upp till höger). Summan av kardemumman så ligger detta restaurangbesök högt upp på våra listor, återigen. Maten, uppläggningen, restaurangens design, utsikten och servicen låg på topp. Vi har ingenting att klaga på! Vi passade även på att spela in lite scener till årets musikvideo. Vi förstår att ni knappt kan bärga er, men ni får hålla ut till slutet av resan.

Här bjuder jag på lite bilder, men självklart speglar det inte inte ens i närheten verkligheten...

/Hanna