Dansshow i kåkstad
Färgade dansar och ler
Vem ler i morgon?
Ikväll har vi varit på en show i Kaymandi, Stellenbosch kåkstad, eller township, som de säger här.
Showen presenterades som deras svar på "Wallmans salonger", dvs en blandning av proffs och amatörer. Här var dock amatörerna i majoritet, men sång-och dansglädjen gick inte att ta miste på.
Vår värd för kvällen var Junior ( se nedan, obs han till vänster bredvid Senior) som var en lysande stjärna på kåkstadshimmlen. Stämningen var mycket hög, för att inte säga exalterad. Mest exalterad blev Christian då han bjöds upp att dansa med en av de kvinnliga artisterna. Christian visade exempel på en naturlig fallenhet för afrikansk dans ( övat Zumba på luncherna på PRV?)
Dagens lunch intogs på vingården Clos Malverne. Utsikten var enastående, maten levde tyvärr inte riktigt upp till våra förväntningar. Restauranten är högt ansedd. Vinet flödade men de två herrarna skulle in bakom rattarna för att ta familjerna hem i säkerhet så det blev en del kvar i glasen.
i kväll kan det bli livat. Vi ska på konsert i townshipen. Vi får se hur det blir...
Tyskt skri, känslofyllt,
väckte oss i vargtimmen
kärlek med svärta?
Jag känner starkt för den norska servitrisen på Pomegranate, på ett starkt medmänsligt vis.
Varför dessa sorgsna ögon? Vad har denna unga människa varit med om? En blick säger mer än tusen ord och denna gång löd orden: "Rädda mig, jag går under..."
Och vad gjorde jag; ingenting....
/Hasse
Varför dessa sorgsna ögon? Vad har denna unga människa varit med om? En blick säger mer än tusen ord och denna gång löd orden: "Rädda mig, jag går under..."
Och vad gjorde jag; ingenting....
/Hasse
Ankmarsch på vingård
plockar sniglar på stockar
slutar dock på fat
Dagens lunch intogs på restaurang Pomegranate på vingården Vergenoegd.
Då vissa var modesta och endast åt en förrätt (Hasse) intog andra tre rätter ( Jakob o Christian). Restaurangen var vackert belägen med utsikt över vinodlingarna och efter lunchen fick vi nöjet att se ankorna (levande) som förevisades av restaurangens ägare.
Därefter vidtog en vinprovning med ett antal viner av blandad kvalitet (några riktigt goda och andra som inte riktigt höll måttet, enligt gruppens sommelier...)
Som avslutning fick vi en privat informativ rundvandring bland vingårdens vintankar och dito tunnor (Monikas kontakter). Vi tog alltså del av hur dagens vinmakare, John Faure, personligen berättade hur de bereder vin från skörd till butelj. Johns familj har drivit gården i sex generationer sedan 1820-talet. Vergenoegd anlades 1696 och har tillverkat vin sedan 1700.
Efter en lång resa har vi anlänt till Sydafrika och Stellenbosch. Resan avlöpte utan större mankemang, tidtabellen följdes nästan helt och hållet.
Mest uppmärksammat var två centralasiatiska kvinnor i 35-45 års åldern som på Istanbuls mycket multikulturella flygplats köpte en ansenlig mängd, minst 50, flaskor Hennesey VS 50 cl. Alla såg på med stort intresse och glädje utom Christian som stod precis bakom i kön med en liten kexchoklad för att styra upp Hannas blodsockerhalt. Kvinnorna, klädde i väldigt etniska dräkter, drog hela tiden fram nya flaskor på disken och Christians blodtryck steg sakta men säkert. Till råga på allt lämnade kvinnorna 10 flaskor efter betalning och stolpade iväg. Ingen annan ville heller ha den betalda konjaken. Vi spekulerar om vad syftet med kvinnornas inköp var:
- Bröllop i Borat stil i Uzbekistan?
- Hålla koll på ett antal trafficking-flickor på en bordell?
- Omfattande och kraftiga spritproblem med tillhörande minnesluckor?
Eftersom Hasse och Jakob tappade bort kvinnorna i sin privatspaning i myllrande folkmassorna kommer vi aldrig på veta vad spriten skulle användas till.
/ Christian och Monika