Tolv, ett år, vad hände?
OS, greker, euro, kris.
Lev du, människa!
I södra Afrika är det tradition att resa i österled på nyårsdagen. Vi tar alltid seden dit vi kommer och gör som afrikanerna. Vi drar till Mossel Bay och förväntar oss en femtimmarsresa.
Vi utlovar utförlig beskrivning och dokumentation sent under morgondagen.
Vi gör ju allt för vår trogna, vackra och intelligenta läsare. Även våra släktingar kan givetvis förvänta sig en smärre uppdatering.
Så har vi avnjutit årets nyårsmiddag.
Vi hade fått ett bord reserverat på Restaurang Big Easy, en mycket bra restaurang som ägs av den sydafrikanske golfstjärnan Ernie Els. Mr Els var inte på sin restaurang i kväll, men han hade sett till att några av hans anställda gav oss god service.
Portionerna var mycket rejält tilltagna. Ingen i sällskapet orkade äta upp sin portion. Vi lät ett antal halvätna tallrikar bäras ut.
Vi åt fantastiska ostron, ljuvliga räkor, möra biffar och perfekt risotto. Till det drack vi såväl bubbel som ett mycket gott rödvin från vingården Rust en Vrede, valt av vår egen sommelier.
Vi är mycket tacksamma att Simon inte kastade upp under måltiden. Han har nämligen en släng av tyfus eller annan tropisk sjukdom ( amöba dysenteri, eller annan smittsam sjukdom?) Sin sjukdom till trots åt han såväl carpaccio som biff ( se bilder nedan) Han nyttjade också etablissemangets toalett ( se bild nedan)
För att få en fin avslutning på kvällen trängde vi oss alla in i familjen Brobäcks vita limousine av märket Nissan.....
Och som synes var det en mycket vådlig men trevlig stämning i bilen...
Som avslutning vill vi önska våra älskade läsare ett gott nytt år!
Lite överaskande är det nyårsafton även på södra halvklotet. Detta trots den ljumma sommarvinden och ca 30 grader under parasollet. Innan vi går igenom våra upplevelser några observationer:
- Den engelska kvinnan i grannrummet läser om 50 nyanser och går och doppar sig lite för ofta med lite rosiga kinder...
- Den unga svenska flickan i rummet under oss läser om 50 nyanser och har inte förstånd att rodna...
- Den ena kvinnan i vårt resesällskap har läst om 50 nyanser och börjar tala om sidenslipsars hållfasthet...
- Den andra kvinnan i vårt resesällskap som inte har läst om 50 nyanser vill bara gå och läsa och vill inte umgås med oss.
- De två medelålders männen i resesällskapet håller på att skissa på ett vattentätt kontrakt.
- De tre barnen i vårt resesällskap suckar tungt och vill starta bokbål...
Försök till sammanfattning: Årets mellandagar går i 50 nyanser av grått.
/ Hasse o Christian
Under gårdagen (30/12) så besökte jag och pappa Franschoeks Motormuseum som fanns på Mr. Ruperts egna vingård. Museet var stort och var stationerat i fyra stycken "lador". I den första ladan fanns riktigt gamla bilar, från 1900 till 1939. I den andra fanns hela Jaguars historia och bilar som produceras efter WW2. I det tredje fanns hela Fords historia från 1900 till idag. I den sista ladan fanns det bara racingbilar och mer extrema bilar, så som Ferrari och McLaren. Mr. Rupert äger alla 80 bilar i samlingen, de flesta bilar var antingen från Pontiac, Ford, Packard, Jaguar, Alfa Romeo eller Ferrari. Vi såg allt från Fords första bil till Porsches senaste Carrera modell. Man kunde läsa historien om de flesta bilarna. Hasse fascinerades av hur tidigt alla bilar importerades till Sydafrika och att de hade haft få ägare.
Vid värme är bad
en god vän som svalkar oss.
Svedd kropp och kärlek.
Idag åkte vi till den vackra lilla staden Franschhoek som ligger cirka 30 kilometer från Stellenbosch. Franschhoek, även kallad "Det franska hörnet" är känt för sina exklusiva restauranger och fina butiker. Det är också, av oss, känt för sin värme. Det är alltid cirka fem grader varmare än i Stellenbosch. Idag var det nog 35 grader i den lilla staden. Vi inledde med att försöka återuppleva förra resans besök på "The Common Room" som anses vara en av de bästa restaurangerna i Sydafrika. Dessvärre var det omöjligt att få ett bord så vi fick lomma iväg hungriga. Stackars oss!
Vi åkte istället vidare upp till "Le Petit Ferme", en helt underbar restaurang som ligger vackert belägen ovanför Franschhoek. Där kunde de ta emot sju hungriga själar och vi bjöds på en helt fantastisk lunch som gjorde oss alla lätt saliga; Underbar bläckfisk, lamm som tillagats länge i ugn och en härlig risotto. Till detta drack vi restaurangens eget mousserande vin.
Flickorna shoppade flitigt i restaurangens lilla shop medan männen lekte lekar på parkeringsplatsen i den heta decembereftermiddagen.
Därefter delade vi upp oss; några ( Hasse och Simon) valde att åka till Franschhoek Motormuseum medan övriga åkte hem till Stellenbosch, via vingården Boschendal.
Dansshow i kåkstad
Färgade dansar och ler
Vem ler i morgon?
Ikväll har vi varit på en show i Kaymandi, Stellenbosch kåkstad, eller township, som de säger här.
Showen presenterades som deras svar på "Wallmans salonger", dvs en blandning av proffs och amatörer. Här var dock amatörerna i majoritet, men sång-och dansglädjen gick inte att ta miste på.
Vår värd för kvällen var Junior ( se nedan, obs han till vänster bredvid Senior) som var en lysande stjärna på kåkstadshimmlen. Stämningen var mycket hög, för att inte säga exalterad. Mest exalterad blev Christian då han bjöds upp att dansa med en av de kvinnliga artisterna. Christian visade exempel på en naturlig fallenhet för afrikansk dans ( övat Zumba på luncherna på PRV?)
Dagens lunch intogs på vingården Clos Malverne. Utsikten var enastående, maten levde tyvärr inte riktigt upp till våra förväntningar. Restauranten är högt ansedd. Vinet flödade men de två herrarna skulle in bakom rattarna för att ta familjerna hem i säkerhet så det blev en del kvar i glasen.
i kväll kan det bli livat. Vi ska på konsert i townshipen. Vi får se hur det blir...
Tyskt skri, känslofyllt,
väckte oss i vargtimmen
kärlek med svärta?
Jag känner starkt för den norska servitrisen på Pomegranate, på ett starkt medmänsligt vis.
Varför dessa sorgsna ögon? Vad har denna unga människa varit med om? En blick säger mer än tusen ord och denna gång löd orden: "Rädda mig, jag går under..."
Och vad gjorde jag; ingenting....
/Hasse
Varför dessa sorgsna ögon? Vad har denna unga människa varit med om? En blick säger mer än tusen ord och denna gång löd orden: "Rädda mig, jag går under..."
Och vad gjorde jag; ingenting....
/Hasse
Ankmarsch på vingård
plockar sniglar på stockar
slutar dock på fat
Dagens lunch intogs på restaurang Pomegranate på vingården Vergenoegd.
Då vissa var modesta och endast åt en förrätt (Hasse) intog andra tre rätter ( Jakob o Christian). Restaurangen var vackert belägen med utsikt över vinodlingarna och efter lunchen fick vi nöjet att se ankorna (levande) som förevisades av restaurangens ägare.
Därefter vidtog en vinprovning med ett antal viner av blandad kvalitet (några riktigt goda och andra som inte riktigt höll måttet, enligt gruppens sommelier...)
Som avslutning fick vi en privat informativ rundvandring bland vingårdens vintankar och dito tunnor (Monikas kontakter). Vi tog alltså del av hur dagens vinmakare, John Faure, personligen berättade hur de bereder vin från skörd till butelj. Johns familj har drivit gården i sex generationer sedan 1820-talet. Vergenoegd anlades 1696 och har tillverkat vin sedan 1700.
Efter en lång resa har vi anlänt till Sydafrika och Stellenbosch. Resan avlöpte utan större mankemang, tidtabellen följdes nästan helt och hållet.
Mest uppmärksammat var två centralasiatiska kvinnor i 35-45 års åldern som på Istanbuls mycket multikulturella flygplats köpte en ansenlig mängd, minst 50, flaskor Hennesey VS 50 cl. Alla såg på med stort intresse och glädje utom Christian som stod precis bakom i kön med en liten kexchoklad för att styra upp Hannas blodsockerhalt. Kvinnorna, klädde i väldigt etniska dräkter, drog hela tiden fram nya flaskor på disken och Christians blodtryck steg sakta men säkert. Till råga på allt lämnade kvinnorna 10 flaskor efter betalning och stolpade iväg. Ingen annan ville heller ha den betalda konjaken. Vi spekulerar om vad syftet med kvinnornas inköp var:
- Bröllop i Borat stil i Uzbekistan?
- Hålla koll på ett antal trafficking-flickor på en bordell?
- Omfattande och kraftiga spritproblem med tillhörande minnesluckor?
Eftersom Hasse och Jakob tappade bort kvinnorna i sin privatspaning i myllrande folkmassorna kommer vi aldrig på veta vad spriten skulle användas till.
/ Christian och Monika
Det börjar dra ihop sig....
Familjen Brobäck har inte provpackat än.. vi håller för närvarande på att undersöka vilka vingårdar vi ska prioritera under vår vistelse i Stellenbosch. Så många gårdar, så lite tid! Vi vill gärna återse Somerbosch med de trevliga hundarna och fina hamburgarna. Hoppas nu bara att det är lite svalare denna gång så Hasse inte går "in i väggen". Vi vill gärna också till Neethlinghof som ska vara ett härligt lunchställe. Ett annat ställe som vi "måste" till är Vergenoegd Wine Estate, med sina berömda ankor ( som äter sniglar ute på vinodlingen..). Vi vill också återse Franschhoek och Common Room, som var något av förra resans höjdpunkt ( ja, det är visserligen svårt att utse en höjdpunkt på en resa som går från topp till topp... ).På Kleine Zalze och Vergelegen har vi redan bokat visningar så dit ska vi naturligtvis. Ett annat ställe som sällskapets sommelier verkligen vill till är Rust en Vrede, tydligen ska restaurangen vara helt fantastisk. Lunch? Middag? Både och? Ja, det är många svåra beslut som ska fattas innan avresa. Vi måste nog boka bord snarast...... 10 dagar till avfärd
Familjen Brobäck har inte provpackat än.. vi håller för närvarande på att undersöka vilka vingårdar vi ska prioritera under vår vistelse i Stellenbosch. Så många gårdar, så lite tid! Vi vill gärna återse Somerbosch med de trevliga hundarna och fina hamburgarna. Hoppas nu bara att det är lite svalare denna gång så Hasse inte går "in i väggen". Vi vill gärna också till Neethlinghof som ska vara ett härligt lunchställe. Ett annat ställe som vi "måste" till är Vergenoegd Wine Estate, med sina berömda ankor ( som äter sniglar ute på vinodlingen..). Vi vill också återse Franschhoek och Common Room, som var något av förra resans höjdpunkt ( ja, det är visserligen svårt att utse en höjdpunkt på en resa som går från topp till topp... ).På Kleine Zalze och Vergelegen har vi redan bokat visningar så dit ska vi naturligtvis. Ett annat ställe som sällskapets sommelier verkligen vill till är Rust en Vrede, tydligen ska restaurangen vara helt fantastisk. Lunch? Middag? Både och? Ja, det är många svåra beslut som ska fattas innan avresa. Vi måste nog boka bord snarast...... 10 dagar till avfärd
Idag är det 10 ynka dagar kvar tills vi åker, tänk när vi bokade biljetterna var det 250 dagar kvar. Ylva har börjat prov-packa och Christian och Hanna har börjat leta podcast och filmer till den långa resan. Planet lyfter kl. 17.25 och vi är redo! Förutom att vi har problem med vart hunden ska bo, pga att hon löper, men det ordnar sig. Och att Ylva är nervös inför den långa flygresan...
Vi hade tänkt att vi ska samlas på Arlanda flygplats på O'Learys och äta en hamburgare och något gott att dricka. Ylva behöver i alla fall något starkt att dricka, som vanligt innan än flygtur.. herregud, hon är ett hopplöst fall...
Monika har även upptäckt att det finns ett spa som vi ska besöka för en mycket billigare peng än hemma i Sverige. Det är något som vi, i alla fall brudarna i gänget, ser fram emot!!
Vi bjuder på några bilder från spat...
(länk)
/Familjen Rasch.
Vi hade tänkt att vi ska samlas på Arlanda flygplats på O'Learys och äta en hamburgare och något gott att dricka. Ylva behöver i alla fall något starkt att dricka, som vanligt innan än flygtur.. herregud, hon är ett hopplöst fall...
Monika har även upptäckt att det finns ett spa som vi ska besöka för en mycket billigare peng än hemma i Sverige. Det är något som vi, i alla fall brudarna i gänget, ser fram emot!!
Vi bjuder på några bilder från spat...
(länk)
/Familjen Rasch.
Hejsan alla kära bloggläsare. Vi är nu färdiga med våran ReseInfo sida, där hittar ni mer info om våran resa, vart vi ska bo och hur vi ska resa runt. Du hittar den bredvid startsida uppe i det vänstra hörnet!
//Simon
PS: Nu är det bara 2 veckor kvar tills planet lämnar Arlanda!!!
//Simon
PS: Nu är det bara 2 veckor kvar tills planet lämnar Arlanda!!!
Bloggen öppnas på nytt! Om 25 dagar så händer det ofattbara igen! Vi ska ännu en gång få återförenas med Sydafrika, världens underbaraste land! Den 26 December så lyfter planet mot Cape Town, via Istanbul.
Vi har nu börjat träna sydafrikanska sånger, för att komma i stä
Håll ett öga på Hasse....
Iparadisi (I paradiset)
//Simon och Hanna, packningen och de intensiva förberedelserna har nu påbörjats...