Så i morse, kl 06.11, vid ett sedvanligt toalettbesök med Atlanten som enda vän, ser jag från sittande ställning, flera "någonting" ännu närmare än vanligt. Jag försöker gnugga gruset ur mina trötta springor till ögon för att kunna identifiera vad det är.
Spännande. Jag blir plötsligt klarvaken. "Någonting" är mycket mer ovanför vattenytan än tidigare, mer upprätta, och man ser tydligt hur några slags fenor rör sig fram och tillbaka vid vattenytan på varje sida av "någonting". Det måste helt enkelt vara sälar med sina små armstumpar tätt intill sina kroppar. Dom leker i vattnet, flyter med i vågorna och paddlar ut igen.
Plötsligt ser jag till min förvåning att en av "sälarna" kliver upp på en surfbräda och surfar längs en stor våg en lång sträcka in mot land.
"Någonting" visar sig vara små svarta pojkar som antagligen vet när vågorna är som bäst och gett sig ut på morgonsurf.
Jag inser att detta inte har något att göra med vårt ännu ouppklarade "någonting" att göra. Jag gick tillbaka till sängen, fortfarande i ovisshet men ruskigt pigg.
/Ylva
