Varje söndag är det Lion's konstnärsmarknad nere i Hout Bay. Vi bor på höjden ovanför men förmiddagen tillbringades nere på på marknaden.
Marknad och jag är inte direkt kompatibla, jag gillar inte att köpa något överhuvudtaget och marknadens syfte är just att varor ska byta ägare efter pekinär överenskommelse. Alltså: marknader är obehagliga tillställningar. För att att slippa göra inköp håller jag mig en bit bakom resten av familjen, det är ju jag som handhar pengarna, och jag har åratal av träning för att lyckas vända bort blicken just då uppmärksamhet påkallas. Kort sagt har jag skapat ett icke-köpt-beteende som jag är rätt nöjd med. Idag fallerade allt. Jag måste erkänna att konsthantverkens charm bidrog. Hanna visade sig var en fullfjädrad prutare och Ylvas förmåga att hitta pärlor är väldokumenterad. Utan Ylvas och Hannas insatser skulle vårt hem var något mer sparsamt inrett.
Redan i första ståndet hade Hanna prutat ner två textilier till köpbar nivå innan jag hunnit bygga upp ett effektivt försvar. Medan jag prånglade fram några sedlar hade Ylva fått span på ett kuddöverdrag som "skulle göra soffan som ny". Eftersom överdraget är billigare än en ny soffa var det bara att dra fram lädret igen. Sedan en fin fågel gjord av en tallkotte (riktigt kulsnygg faktiskt erkännes motvilligt) innan Hanna hittade en tavla från kåkstaden som bara måste införskaffas. Så pågick det medan jag raglade som en träffad tungviktare. Slutligen, då allt motstånd var tröstlöst och förtvivlat meningslöst kom dödsstöten: "Kolla Christian, du behöver ett läderbälte". Av ren utmattning blev ett bälte av koskinn och coola nitar mitt. Hoppas det passar också.
Nåja, i retrospektiv kommer nog inköpen att vara uppskattade även av undertecknad. Inte minst då priserna håller en nivå som göra att även jag kan uppskatta konst. Men jag gillar fortfarande inte själva inköpet. Och kommer nog aldrig bli sådan. Jag gissar att jag inte är en sådan som bidrar till tillväxten. Med det finns det andra som gör!
/ Chr