Resan mot Gordons Bay

Efter en kraftig frukost styrde vi kosan mot vårt sista stopp på vår Sydafrikaresa - Gordon's Bay.  Vägen dit gick genom mycket omväxlande natur. Smärtande vacker bitvis. Något vi slogs av var de många, långa raka vägarna som aldrig tog slut. Miltals av rakor! Det var en lång sträcka att köra idag, ca 40 mil. Mot slutet av färden såg vi att chauffören i vår ledarbil började vingla lite hit och dit. Han började också dra fingrarna genom håret upprepande fram och åter. Vi förstod, efter tidigare erfarenheter, att han var trött.
Mycket riktigt.  Ledarbilen stannar och ut vinglar chauffören. Vi tar en paus vid en liten butik där vi förser oss med diverse godsaker och dryck. Vad vi inte visste var att vår chaufför i ledarbilen hittat några uppiggande piller i butiken. De skulle dämpa ångest, ge ökad prestation och minska trötthet. En kapsel och 5 tabletter skulle sväljas omedelbart. Chauffören tvekade inte. Det borde han ha gjort.
Vi har nu fått dras med en högt uppskruvad man i flera timmar. Han kastade sig iväg för att handla frukost till i morgon strax efter ankomsten till vårt nya boende, sjunger högt, skuttar före oss andra nedför galna, taggiga, skräpiga stigar och tvingar oss andra att skutta med. han går fram som en bärsärk.
Timmar har nu gått sedan vi kom. Vi andra är helt slut men inte chauffören.
Vi befarar nu att han inte kommer att somna på hela natten. Vi hoppas för chaufförens fru att dom innehöll något Viagralt också?

/Ylva