På eftermiddagen vidtog återresa till lodgen. För att variera våra upplevelser tog vi ett annat pass över Swartberg. Denna gång följde vägen, tack och lov asfalterad denna gång, ett vattendrag som skurit sin väg genom bergen. Vägen slingrade sig genom ravinen och vattnet över ett 20-tal låga broar och vi såg aldrig mer än ca hundra meter framför oss innan vägen rundade en ny klippa och en ny underskön vy mötte oss. Faktum är att det går att argumentera för att eftermiddagens pass var än vackrare än förmiddagens. Eller i alla fall gav en mer exklusiv upplevelse. Undertecknad har aldrig varit med om en större vyupplevelse och då har ju jag, som alla vet, varit med om det mesta. Det var varmt, över 35 grader, men även detta har sydafrkanerna tänkt på. Ett vackert vattenfall på dryga 60 meter i en skuggig skreva gav välbehövlig svalka. Tyvärr ger nedan visade bilder inte passet rättvisa. Ravinen var djup men solen står ju högt på himmelen här i närheten av stenbockens vändkrets, så solen nådde ner men det var så slingrande att kameran inte hade en chans att fånga den rätt känslan. DET VAR FANTASTISKT!