Idag bestämde vi oss för att svänga förbi den lokala strutsfarmen, på vägen till Zwartberg-passet. Vi fördes in i ett rum där en grupp människor satt och stirrade på oss, en aning surt eftersom vi kom in lite sent. En guide stod längst fram i rummet, som liknade en kyrksal, och informerade oss om strutsarna och strutsfarmen. Vi fördes senare vidare till ett rum där det fanns 3 stycken värmeskåp, som innehöll strutsägg. Äggen skulle helst ha en temperatur på 36+ och vändas två gånger om dagen för bäst bebisar. Vi fick även reda på hur man kunde se om ägget var ätbart eller om det var en död baby i den. Det kommer vi ha stor användning för i livet.
Sedan togs vi ut på själva gården. Där fick man pröva på att mata de olika strutsarna, men ingen i vår grupp vågade på sig detta moment. Det var inte förrän man kunde få nackmassage från strutsarna som det väcktes ett intresse, speciellt från Mrs. Rasch som såg det som en sista chans att bli av med sig gamnacke. Glatt anmälde hon sig som första volontär för att få den härliga massagen. Guiden gav henne en burk med mat och bad henne vända ryggen mot strutsarna, vilket hon gjorde med ett nöjt ansiktsutryck. Denna nöjdhet försvann dock några sekunder senare och förvandlades till ett grin med sammanbitet ansikte. Strutsarna slängde sig med sina halsar runt hennes för att få några korn mat. Dock var de inte ens i närheten av hennes gamnacke, tråkigt nog. Efter den korta och hetsiga massagen kommer hon tillbaka till oss med ett knäckt ansikte och ett knäckt och nervöst skratt, vi undrade till och med om gamnacken blivit större av hennes spändhet under massagen.
Något som man också fick pröva på, något som ingen i vår grupp gjorde, var strutsridning. Detta gick alltså ut på att man skulle upp på strutsen "rygg" och hålla hårt i vingarna för att sedan under några korta sekunder rida på en galen struts med två män bakom sig som tar emot en när man ramlar. Vår guide informerade innan att det fanns stor risk att bryta några ben i kroppen.
Guiden var helt klart en av de bästa vi haft, enligt några av oss i alla fall (Simon tyckte han var lite over the top). Han var rolig, charmig och hade allt en guide ska ha!
Vi är mycket glada över att vi svängde förbi strutsfarmen och det blir en upplevelse vi sent kommer glömma. Dock ligger det såklart lite besvikelse över det hela eftersom Ylva fortfarande går runt med gamnacke, men men livet går vidare…
Här kommer lite härliga bilder från ostronfarmen, som Monika skulle sagt…
/ Hanna och Simon
